[Närbilder av äldre motorer. En äldre, rostanlupen skylt med texten ”A.B. A. Hollingworth & Co Stark Stockholm” visas. Perspektivet ändras och vi ser att skylten sitter på en stor gammal väghyvel. Därefter visas ett rostigt hölje med en gammal Volvo-symbol samt andra motordelar, bl.a. tändstift.]
[Göran Eriksson, fordonsansvarig för Väghistoriska samlingarna:] – Jag har alltid varit fascinerad av gamla grejer så länge jag kan komma ihåg. [Han sitter nu uppe i en äldre grävmaskin, med en annan man nere på marken.] Det är väl så att man har växt upp i såna miljöer och haft teknik runtomkring sig jämt. Det är nog det som gör det.
[Längs en asfaltväg ser vi en gul tvåplansbyggnad bakom en inhägnad med öppna stålgrindar.] I den lilla orten Kjula utanför Eskilstuna ligger en dold skatt. En vägstation och flera magasin med fordon och maskiner från de senaste 100 åren. [Kameran sveper från ett grönt magasin till en stor gul lastbil.]
[Göran Eriksson fortsätter:] Vi har 50 maskiner som vi kan i stort sett starta upp och köra. Men då är det olika väghyvlar, stationära motorer, lastbilar och traktorer och bandtraktorer och grävmaskiner. Ja, det mesta. [Utblick över olika maskiner som står inne i ett magasin och därefter visas en gul vägmaskin, två lastbilar i blått och gult samt en Fordson-traktor i blått med orangefärgade hjul.]
[Olika hjul snurrar och en stor stamp slår ner i marken.] Föremålen visas upp under den årligen återkommande maskindagen som lockar hundratals besökare. [Besökare går runt och tittar på maskinerna. En kvinna säljer något till besökare.]
[Göran Eriksson fortsätter:] Det brukar vara väldigt mycket folk här, det brukar det vara. Jag tror att folk tycker att det är kul att se det här. Det är alltid så att det är kul att se grejer som fungerar.
[Han kommer gående med en grön maskin som han skjuter framför sig. I bakgrunden syns en besökare som tittar undrande. Man kan se hur en stor stamp slår ner i marken.] En maskin som brukar väcka uppmärksamhet är den här, en stenstötningsmaskin. Men inte många kan gissa hur den har använts. Förr i tiden så lade man gatsten på europavägarna, riksvägarna. Så det var ju miltal med gatsten man lade. Så gick man efter med en sån där och packade sten. Så det är att packa gatsten.
[På ett öppet grusfält med olika grushögar syns olika maskiner: grävskopor, grävmaskiner etc. Här finns också besökare som tittar.]
[Emma Kristina Stilje, intendent för Väghistoriska samlingarna:] – I gropen, som vi kallar det, där brummas det alla möjliga olika saker. Det kan vara dumprar, lastare, det kan vara tändkulemotorer, lingrävare. Alla möjliga saker, och då gör de olika grejer, de gör vägar och andra saker. [En äldre man filmar med en surfplatta.] Och mycket folk som tittar, som står runtomkring och tittar på det här för det är oftast i mitten, som en scen, kan man säga.
[En äldre man syns uppe på en äldre traktor. Besökare står och tittar på.] Maskindagen är också en dag för samarbeten. Här syns en traktor från 1916, inlånad från Munktellmuseet i Eskilstuna. Här syns traktorn kopplad till en stenkross som det kunde se ut på vägbyggen förr i tiden. [Mannen lägger drivbandet på plats runt stenkrossens drivhjul och sätter sig sedan på plats på traktorn. Besökare står och tittar på.]
[Närbild av ett äldre vägfordon med backspegel, lyktor och motorhuv. En skorsten med lite rök syns mot blå himmel.] De väghistoriska samlingarna tillhörde tidigare Trafikverket men ingår sedan 2018 i Statens maritima museer. [Besökare står och tittar på en stationär tändkulemotor.]
[Sophie Nyman, chef för Form och innehåll, Statens maritima museer:] – Det finns verkligen kopplingar mellan det maritima och vägen. Där vägen har tagit slut så har det maritima tagit över. Det är ju fascinerande hur vi nu kan dra ihop de här olika delarna. Men också med koppling till flyg och tåg, naturligtvis. [Närbild av ett äldre vägfordon med backspegel, lyktor och motorhuv. Framför ett av magasinen syns bl.a. en Volvo PV och en stor blå lastbil. Några besökare syns i samspråk och en annan man går förbi. I nästa bildsekvens syns ett stort antal besökare framför magasinen.]
Åsa Lindgren utreder de nya samlingarna.
[Åsa Lindgren, utredare, Statens maritima museer:] Det är ett otroligt stort motorhistoriskt intresse i landet. Runtom i Sverige så pågår allt mellan 3 000-4 000 event av det här slaget årligen. [Besökare är inne och tittar på maskiner i ett av magasinen: där syns en man med krycka, en hund, en pappa med två i princip identiska barn i barnvagn och flera andra barn.] Jag har också talat med Motorhistoriska riksförbundet och där har man 100 000 medlemmar i sina 200 klubbar spridda från Skåne till Kalix i Norrbotten. [En äldre folkvagnsliknande bil kommer körande förbi den gula byggnaden med ett stort aggregat monterat baktill.]
[Interiörbilder från magasinen med höga lagerhyllor och en mängd lådor och ett antal vägskyltar i förgrunden. Närbilder av frampartier på en bil och något som ser ut som en brandbil. Här syns också grävskopor, maskiner och närbild av en plastcykel.] Förutom området kring vägstationen ligger tre stora magasin i skogarna runt Kjula. Här finns fler fordon, fler maskiner och ett och annat oväntat fynd som de här bevarade hjulspåren från bronsåldern.
[Emma Kristina Stilje, intendent för Väghistoriska samlingarna, lyfter upp locket till en stor trälåda. Inuti lådan finns ett grusliknande material:] – Jag är arkeolog i botten och uppvuxen i Skåne. Sen när jag kom hit så var jag så glad i det gröna magasinet som vi kallar det för, som då är grönt. Där är en bronsåldersväg från Malmö, utgrävningen som jag var med på. Och det är vårt äldsta fynd som är bronsåldersväg, då. De andra fynden är ju 1900-tal, i princip. Så jag brukar åka dit och sniffa på den ibland. Tänker man egentligen på... "Ja, jag kör på en väg. Hur länge har den funnits? Vad fanns innan den här vägen?" Det finns många vägar idag som ligger på samma ställe som vägar gjorde för tusen år sen och mer. [Gamla vägskyltar syns, bl.a. en med texten ”Arbetare på vägen”.]
[Sophie Nyman, chef för Form och innehåll, Statens maritima museer:] – Den här bronsåldersvägen som vi har i vår samling här i Kjula är för mig helt fantastisk. [Närbild av vägen: grusmaterial med lite större stenar.] Det är spännande därför att vi faktiskt har allt från just bronsåldersvägen till moderna fordon från den senare delen av 1900-talet. [Interiör från ett av magasinen med en lastbil i förgrunden och bl.a. en äldre vägmaskin längre bak.]
[Göran Eriksson står utanför ett av magasinen med en militärgrön pickup i bakgrunden:] – Det här är en Volvo pickup från 1952 som... Det var en ganska vanlig bil som killarna hade som servicebil och för utsättning av nya vägar. Så hade man sina instrument och mätstockar och allt sånt på flaket. Den här varit med som vägverksbil från början, sen gick den över i privat ägo. Och sen hittade vi den som ett litet vrak. [Ett äldre foto visas av samma bil som är i mycket nedgånget skick: pickup-delen är ersatt med en trälår och bakrutan är ersatt med plast.] Då köpte vi den och renoverade upp den och gjorde den i samma utförande som den var som original. [En bild av Göran som sitter bakom ratten i den renoverade pickupen.] Det är så otroligt kul när du har hållit på kanske i två år med någonting och sen får du det där att fungera klockrent.
[Göran och en annan man håller på vid en gammal grävskopa.] Ja, det känns väldigt bra att få ha det ansvaret att ta hand om de här gamla klenoderna vi har. Det är ju en gåva, faktiskt, att få det uppdraget. För det är riktiga klenoder vi har, och det är en kulturskatt. [En gul, glänsande lastbil med öppen motorhuv visas.]
[Åsa Lindgren, utredare, Statens maritima museer:] För Statens maritima museer är det här ett utmärkt tillfälle att hitta och bredda sin publik. Att möta alla dessa fantastiskt intresserade och engagerade människor, det är öppet mål. Det är bara att gå på och skapa samarbeten. [Bilder med besökare visas. Vi får bl.a. se traktorn som drev en stenkross med besökare runtom.]