[Närbild av en gammal flygplansmodell, följt av en bild av ett propellerflygplan som står inne i en hangar. Under taket finns någon form av glidflyg där det sitter en docka i människostorlek.]
[Ove Andersson, volontär på Civilflygsamlingarna:] – Det är kul med gamla flygplan. Jag har alltid tyckt om historien runt det här. Här har vi gott om utveckling från 1917 fram till relativt moderna saker. [Interiörbild från hangaren: En docka i människostorlek står intill ett äldre propellerflygplan och i taket syns glidflyget från tidigare.]
[En flagga med texten ”Stockholm Arlanda Airport” vajar mot blå himmel. Utblick över en stor parkering, med gröna fält och ett modernt SAS-plan i bakgrunden.] Vid långtidsparkering Alfa vid Arlanda flygplats ligger något som många flygresenärer kanske missar. [Vi ser utsidan av en hangar i tegel- och persikofärgad plåt, skyltat med ”Arlanda flygsamlingar”. Därefter kommer vi in i hangaren och ser minst sex äldre flygplan i gult, vitt och grönt.] Civilflygsamlingarna samlar ett stort antal flygplan från olika tidsepoker.
[Närbild av ett träflygplan med öppen cockpit. Arbete verkar pågå: vissa träpartier hålls på plats med skruvtvingar och det står en stege intill.] Det äldsta flygplanet heter Albatross och är från 1917.
[Kalle Rydling, volontär på Civilflygsamlingarna:] – Det är ett 100 år gammalt flygplan som vi håller på och bygger upp från ett gammalt vrak. [Närbild av ritningar] Och vi har också gamla ritningar från 1910-talet. [Kalle står och utför arbeten på flygplanet.] Albatross har en brokig historia. Bland annat har den tjänstgjort som vindmaskin åt svensk filmindustri flygplanet för syftet. [Äldre svartvitt foto där en stor maskin står i ett artificiellt vinterlandskap, med kulisser i bakgrunden. På bilden syns också ett antal personer.]
[Kalle Rydling fortsätter:] – Det var väl ett vanligt flygplan runt 1915 och några år framåt. [Bild på ritningarna i verkstadsmiljö, följt av Kalle som utför arbeten på flygplanet. Närbild på ritningarna med ett svartvitt foto och en blyertspenna. Därefter en annan svartvit bild av flygplanet ute på ett fält.] Och den har använts både civilt och militärt. Militären, det var mest som spaningsplan som de hade den. Det var spanare som satt där och spanade på fiendens aktiviteter. [Ännu ett svartvitt foto av flygplanet visas, den här gången i vinterlandskap, med tre man på marken och en man uppe på flygplanet.]
[Vi får se ett gult miniflygplan som hänger från taket, i bakgrunden ett annat vitt mindre flygplan. Därefter sveper kameran över ett stort, modernare flygplan med texten ”Swedair – Swedish Air Servic …] I civilflygsamlingarna finns både hemmabyggen och rariteter men också passagerarflygplan. [Ett lite hopknycklat nosparti visas.] Här finns nospartiet till Dana Viking, det flygplan som störtade i Gottröra norr om Arlanda 1991.
[Ove Andersson, volontär på Civilflygsamlingarna:] – Om man ska prata om ett bra haveri så var det här ett bra haveri. Det är en stor, tung flygmaskin som blir av med dragkraften från bägge motorerna. [Bild tagen ovanför haveriplatsen där flygplanet är knäckt i tre delar, med mitt- och bakpartiet i 90 graders vinkel till frampartiet. Därefter visas närbilder av skadade metallpartier.] Och man klarar den här landningen på det här gärdet utan att någon dör. Det finns en allvarligt skadad som sitter i rullstol idag. I övrigt är det folk som har klarat det här alldeles utmärkt. Det är faktiskt rätt imponerande, det också.
[Närbild av en uniformsklädd docka i människostorlek, med ett flygplan i bakgrunden, följt av närbild av ett plan med texten ”Triumph Automobiler.]. Civilflygsamlingarna har tidigare tillhört Trafikverket men ingår sedan 2018 i Statens maritima museer tillsammans med Sjöhistoriska museet [en crèmefärgad lång tvåvåningsbyggnad med ett runt högre parti i mitten] och Vasamuseet i Stockholm [Vasamuseet, som ligger längs med en kaj med olika fartyg, är en karakteristisk byggnad med skeppsmaster på taket], Marinmuseum i Karlskrona [en avlång vit pelarförsedd byggnad som ligger på en kaj som skjuter ut i vattnet, med fartyg förtöjda längs långsidan], Väghistoriska samlingarna utanför Eskilstuna [besökare går mellan förbi ett antal äldre färgglada lastbilar] och Järnvägsmuseet i Gävle [vi ser ett lokstall i rött tegel och gröna målade dörrar och fönster].
[Närbild av ett äldre rött flygplan, följt av en interiörbild från flyghangaren.] Till skillnad från myndighetens museer så drivs civilflygsamlingarna av ideella krafter.
[Sophie Nyman, chef för Form och innehåll, Statens maritima museer] – För oss är det ovärderligt att vi har ett samarbete med ideella krafter runtom i landet. I det här specifika fallet, när det gäller Arlanda och den civilflygsamling som finns här, [vi får se ett ultralätt flygplan med grönrandiga vingar som hänger från hangartaket, följt av fler bilder inifrån från hangaren] så är det av största vikt för att vi ska klara av att tillgängliggöra samlingen idag. Det är ju så att vi har ett uppdrag att bygga kunskap i alla våra samlingsområden. [Närbild av ett stort antal flygplansmodeller med små informationsskyltar]. Och flygområdet är ju ett av dem, det flyghistoriska området, och för oss är det naturligtvis viktigt att över tid se över hur vi kan jobba med forskningsrelaterade frågor kopplat till just den här samlingen.
[Tillbaka till flyghangaren, där vi först ser ett blått plan med stor träpropeller och därefter en farkost i vitt och rött med texten ”Beda”.] Det finns gott om kopplingar mellan flyghistoria och sjöfartshistoria. Flygbåten Beda är en av dem.
[Jan Forsgren, ordförande för Civilflygsamlingarna:] – Beda, det är ett unikum. Det finns inga andra exemplar av just den här typen. Det är då ett hembygge. Den är konstruerad, tillverkad och flugen av en och samma person, Erland Nilsson. [Närbild av delar av frampartiet, följt av ett äldre svartvitt foto av en man.] Och Beda gjorde sin första flygning 1954. Sverige är ju ett land rikt på sjöar. [Beda visas i helfigur: ovandelen ser ut som ett flygplan och nederdelen mer som en båt.] Vi har 90 000 sjöar i vårt land. Och de är då tillgängliga som flygfält för sjöflygplan. [Ett äldre svartvitt foto av Beda, mitt i en sjö med en eka i bakgrunden. I fören på Bedas båtparti sitter en man med en åra.] En flygbåt är egentligen det optimala färdsättet.
[Ett gult flygplan med svart propeller visas. Ove Andersson, volontär på Civilflygsamlingarna: ] – Douglas Skyraider byggdes för hangarfartygsbasering. Den första versionen egentligen som attackflygplan, det här är radarspaningsversionen. Vingarna är uppfällbara av det skälet att på ett hangarfartyg måste du få plats i hangaren som ligger under landningsdäcket och servar flygplan. De fick inte ta så mycket plats, därför viker man upp vingarna. Det är faktiskt rätt häftigt att se. När jag började på Bromma 1967, då kom de där intaxande efter att ha flugit och så åkte vingarna upp och de svängde runt och stannade. Det där tyckte man var rätt häftigt. Det är trots allt lite över 3 000 hästkrafter framme i nosen, så att... [Ett äldre svartvitt foto av flygplanet precis ovanför start-/landningsbanan visas.] Det var kraftfullt.
[Jan Forsgren, ordförande för Civilflygsamlingarna:] Det här är en del av det svenska kulturarvet. Och det är någonting som är mycket väl värt att ta vara på och bevara, visa och vårda för kommande generationer. [Kameran sveper över flygplanen som står inne i flyghangaren.]