Redan på hästskjutsarnas tid fanns vissa lokala förordningar om framförande av häst, ex. för Stockholms stad "Kungjörelse och Förbud, emot olofligit körande och ridande här i staden" 4.12 1754.

I samband med att automobilen blev mer vanligt diskuterades hastighetsbegränsningar av olika slag. Begreppet "fortkörning" finns till exempel belagd i skrift 1904. "(Spårvagnen) blef .. bötfälld för fortkörning", Stockholms Dagblad ( uppl. L) 1904, nr 110, s. 4.

I vår första förordning som rör motorfordon; Kungl. Maj:ts nådiga förordning om automobiltrafik (SFS 1906:90) finns stadgat om hastigheten:

9 §.
Automobil får icke framföras med större hastighet än som motsvarar i stad, köping och annat tättbebyggdt samhälle: 15 kilometer under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma samt annorstädes: 25 kilometer under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma, allt i timmen.

Hvad nu är stadgadt afser icke automobil, som begagnas såsom ambulansvagn eller vid eldfara för brandväsendets räkning.

10 §.
Föreligger anledning att för landet inskränka den enligt 9 § tillåtna största hastigheten, äger Konungens befallningshafvande meddela särskild bestämmelse härom. I stad äfvensom i köping eller municipalsamhälle, där ordningsstadgan för rikets städer tillämpas, må sådan bestämmelse meddelas i den ordning, som i nämnda stadga föreskrives."

Tiden fram till förberedelserna för högertrafikomläggningen 3 sept 1967 rådde i princip fri hastighet, där intet annat var bestämt för speciella vägavsnitt eller områden. Städer, köpingar etc kunde dock besluta om lokala föreskrifter rörande hastighetsbegränsningar.

Fri hastighet

Inom tättbebyggt område fanns 1937 till 1955 skylten "Tättbebyggt område". I Kungl. Maj:ts kungörelse om ändring av kungörelsen den 7 december 1951 (nr 744) angående vägmärken m.m.; 17 juni 1955 (SFS 1955:458) är bestämmelsen om skylten "Tättbebyggt område" borttagen. Kungörelsen trädde i kraft 1 juli 1955. Borttagande eller utbyte av märken som satts upp tidigare fick anstå till 1 januari 1956. Borttagande av märket hänger ihop med att man vid denna gick över till mer generella hastighetsbegränsningar (50 km/tim) i tättbebyggda samhällen (SFS 1955:313).

1953 års trafiksäkerhetsutredning (SOU 1957:18) lade 1957 fram förslag om allmän hastighetsbegränsning utanför tättbebyggt samhälle. Förslaget tillstyrktes ej.

År 1957 och 1959 avstyrkte riksdagen motioner om allmän hastighetsbegränsning. Vid 1960 års riksdag förelåg en motion om temporär hastighetsbegränsning vid de stora helgerna och under veckoslut. Kungl. Maj:t utfärdade en kungörelse om generell hastighetsbegränsning till 80 km/tim under tiden 22.12 1960 – 9.1 1961.

Försöksverksamheten fortsatte under olika perioder 1961-62. Ett flertal kungörelser utfärdades efterhand om tillfälliga hastighetsbegränsningar.

I samband med övergången till högertrafik 1967 blev frågan åter aktuell.

1967

Från och med 22 juni gällde tillfällig hastighetsbegränsning till högst 90 km/h. På motorvägarna var det fri fart. I samband med högertrafikomläggningen gällde från och med kl 05.00 den 3 september 40 km/h där det annars var 50 km/h, 90 km/h på motorvägar, 60 km/h på övriga vägar (inkl. motortrafikleder) t.o.m. den 5 sept. Därefter 70 km/h. "Under tiden från och med den 17 september 1967 intill dess annat bestämmes får motorfordon icke föras med högre hastighet än 40 km i timmen där hastigheten vid övergången till högertrafik var begränsad till 50 km i timmen,...100 km i timmen på motorväg, i övrigt 80 km i timmen" (SFS 1967:565). "Från tidpunkt, som Kungl. Maj:t senare bestämmer, får motorfordon ej föras med högre hastighet än 90 km i timmen på väg utom tättbebyggt område" (SFS 1967:566).

1968

"Intill dess annat bestämmes får motorfordon icke föras med högre hastighet än 100 km i timmen på motorväg och i övrigt 80 km i timmen"; gällde från och med 1 mars (SFS 1968:12).

Från och med 8 maj 1968 infördes differentierade hastighetsgränser för första gången på försök, 90 km/h på vanliga vägar, 110 km/h på bättre vä gar och 130 km/h på motorvägar (SFS 1968:91). Men redan månaden därpå avbröts försöket - på grund av det ökade antalet olyckor under midsommarhelgen - och man återgick till en högsta tillåtna hastighet av 90 km/h - med undantag för motorväg där 130 km/h fortfarande skulle gälla (SFS 1968:416). Den 2 september togs försöket - i någon begränsad omfattning - dock upp på nytt och vissa vägavsnitt fick då en maxhastighet av 110 km/h (SFS 1968:463). Under helgperioderna infördes sedan temporära hastighetsgränser och därmed hade hastighetsfrågorna etablerat sig som en central del av den fortsatta trafiksäkerhetsdebatten.

1970
I augusti detta år meddelade trafiksäkerhetsverket att hastighetsgränserna 90 km/h utanför tätort och 110 km/h på motorväg kommer att bibehållas tills vidare. Beslutet grundade sig på en utredning som gjorts av VTI.

1971

Bashastigheterna 70, 90 och 110 km/h infördes 1971-04-30 (SFS 1971:60).

1979

Under sommaren detta år sänktes hastighetsgränsen på alla 110 vägar till 90 km/h av energisparskäl. Eftersom detta resulterade i en markant nedgång av antalet olyckor och antalet dödade i trafiken så beslutade man att förlänga perioden till och med den 15 oktober.

Efter försöksperiodens utgång fastställdes allmän, differentierad hastighetsbegränsning på vägar utom tättbebyggda samhällen till 70 km/h. TSV fick dock besluta att högsta tillåtna hastighet skulle vara 90 eller 100 km/h eller på motorväg 90, 110 eller 130 km/h (Prop. 1978/79:36, VTK 65 §, SFS 1979:783, 1083).

Märket hastighetsbegränsning upphör

Märket, gul cirkel med snedställt svart streck, finns första gången i 1951 års kungörelse ang. vägmärken (SFS 1951:744).

I kungörelsen SFS 1966:270, som trädde i kraft 3.9 1967, finns märket med noteringen "vägmärke som får användas övergångsvis". I Vägmärkesförordningen SFS 1978:1001 (som trädde i kraft 1.7 1979) finns märket ej med.

Källor och litteratur

Hoflund, Olle, 1980, Vårdslöshet i trafik. Historisk utveckling. Lagkommentarer. Stockholm 1967-1992.
Trafiksäkerhetsarbetet under 25 år. TSV publ. 92080
SFS, spridda nr
Vägverkets museum, Borlänge